Kväll i kräkningarnas tecken

'Mamma - jag har ont i magen'.... Våra barn har unisont legat på soffan i TV-rummet med varsin hink med handduk under och kräkts hela dagen... Serverades en fantastisk Saffransquinoa med skaldjur & vitlök av min älskling på kvällen ca 19.30 som varvades av att ett barn i sänder kom och satte sig i trappan vid köket och kräktes i sina hinkar.... Vartefter middagen förflöt med levande ljus, en Penfolds Rawson's Retreat Semillon/Chardonnay 2008, stilla konversation med min älskling och denna härliga middag, blev det svårar och svårare att njuta av stunden efter språng med hinkar, ner i källaren för att hälla 'det uppkomna' på ett och samma ställe dvs badrummet därnere, rengöra hinken i biden för att sen springa upp igen och börja om med allt från början en gång, två gånger, tre gånger.... vem vet hur många gånger det blir inatt.
Usch, tycker synd om våra ögonstenar... nu sover de.

Började morgonen med en fantastisk yoga session på Gymnasium - en gästinstruktör som heter Sam Aziz. Missa inte honom! Utövar Ashtanga yoga och är ett inspirationsknippe på två ben!
Sen har mitt mission idag varit att få upp adventsstjärnor, ljusstakar mm. eftersom det är 1:a advent imorgon - myser av att tända ljusen varje vecka. Sitter i sedan barnsben när mamma och pappa och mina syskon hade en ceremoniliknande tillställning vid varje gemensam måltid på de fyra söndagarna i december..... minns det med värme i hjärtat. Kände mig lite stressad att hänga upp stjärnorna rätt, se att de hängde rakt, att rätt stjärna hängde i rätt fönster och.... wow, vilket vansinne.... släpp stressen tänkte jag - det gör ju inte ens något om jag inte hinner eller orkar få upp dem eller ljusslingan i häcken därute just ikväll...! Vilken frihetskänsla det blev att släppa detta 'måste'... Kan tyckas trivialt men det var likadant med dagens storhandling på ICA Maxi i Amhult (en fenomenal butik att handla i förresten!); självklart var det hysteriskt mycket folk som sprang runt och bufflade runt med sina vagnar och grymtade om jag stod ivägen liksom längden på köerna. Tog aldrig slut. Då kändes det extra skönt att inse att jag faktiskt inte behövde skynda mig och springa runt i hyllgångarna. Det allra bästa var att släppa förbi två par, före mig i kön! Varsågod! En liten gest som tycktes göra stor skillnad just då för dem. Själv njöt jag till fullo eftersom det förstärkte min känsla av att 'vara här & nu' och låta det vara som det var och njuta av det!...
Dags att klämma in några timmars sömn!